All work and no play

Men märkväl, jag klagar icke! Jag trivs fortfarande och de ca tretton timmar långa arbetsdagar jag haft har gått snabbt som sjutton. Under tiden jag jobbat har sommaren kommit utan att jag märkt det. Björkarna har slått ut, gräset (och ogräset) har vuxit och i morse när jag öppnade dörren slog värmen emot mig. Jag bara "va"? Varmt? När hände det här? Nu är jag dock ledig men kommer att sättas i jobb i och med den stundande konfirmationen. Hade tänkt mig fönstertvätt idag men jag är så sjuttons mör i kroppen, känns inte som att mina armar lyder mig riktigt. De vill vila. Hur gör jag då?

Tror jag satsar på vila ändå idag. Man ska ju lyssna på kroppen, eller hur?

Tjao! (ja, här får ni sannerligen inte några mumsiga blogginlägg, jag ligger verkligen på sparlåga. Får låta någon annan sköta de smaskiga uppdateringarna :))

This is where I work.

Här sitter jag och längtar till jobbet, haha. Efter tre sjukt intensiva jobbdagar får jag nu relaxa och ha lite ledigt. Det här jobbet blir bara bättre och bättre! Riktigt min grej det här med att arbeta intensivt och sen ha lite längre ledigt. Får man vara FÖR nöjd med sitt jobb? Jag är ju sån som är lite rädd för att vara "för lycklig". Tänk om allt för en gångs skull skulle klaffa i livet!? Hur härligt på en skala? HÄRLIGT! I stället för att vara rädd för att bubblan skall spricka borde jag nu njuta av situationen och gilla läget. Här och nu. Nu och här.

Här är iallafall lite bilder från jobbet: (tagna av någon annan än mig)

Lallatilaaa.

Sitter här och försöker fördriva lite tid innan jag ska iväg till jobbet (jihuu). (Där jag för övrigt trivs mycket bra) När jag for iväg till affären idag drabbades jag av en lätt lyckokänsla, varför? Jo, för att jag inte "var tvungen" att köpa mig ett cigarettpaket. Den brukar alltid annars finnas där, den där stresskänslan ; "måste köpa cigg". Nu finns den inte längre! How sweet, jag känner mig som en icke-rökare på riktigt nu. Börjar väl närma sig två månader sedan jag slutade, eller? Lite mindre, men ändå. Kan känna den där lyckokänslan rätt ofta nu, den det stod om i boken som jag var så tveksam till. Jag känner mig lycklig över att jag inte längre är slav under cigaretten och jag ska KÄMPA för att aldrig någonsin bli det igen.


Ja var var jag? Ingenstans. Jag bara svamlar. Fördriver tid, jo så var det. Väntar på att få se sista delen av How I met your mother, säsong 7. Lily ska föda barn och jag kan inte vänta på att få se hur det går.

Så hade jag inte mer på hjärtat.

Bilder o sånt.

Hos mor på Pizzakväll

The cake (mammas verk)

Trio

Namnam

Han med minerna

Morsdag!

Fick frulle på säng innan sambon begav sig av på jobb. Kvar lämnade jag och lillis och åt frukosten i sängen, hög mysfaktor och hög smulfaktor. Dagen är som ett oskrivet blad, tror att det lutar mot utevistelse och njutning av det fina vädret som lurar där bakom hörnen.

Glad morsdag alla vardagshjältinnor därute!

Bra Feelis!

Igår sa jag tack och adjö till den arbetsplats jag haft i nästan fyra år. Gårdagens arbetsskift kändes konstigt. Den sista timmen hade jag en klump i magen och tårarna var nära att krypa fram stup i kvarten. Det är ju inte direkt så att jag inte kommer att se människorna eller själva abc igen men ändå kröp tårarna fram. Tiden på abc har gett mig så himla mycket. Faktiskt. Det är på abc jag har lärt mig massa finska, när jag kom till abc från Birka Paradise i tiderna var mitt finska ordförråd riktigt litet, nu pratar jag riktigt bra om jag får säga det själv. Jag missar ord och jag säger säkert massa fel men jag är absolut inte rädd för att prata. Jag har utmanat mig själv i jobbet som betjäningsansvarig på abc. Jag åkte iväg till det finskaste av ställen och ställde mig upp och presenterade mig, trots att hjärtat tänkte ploppa ur kroppen. Jag var livrädd, kan jag säga er. Men varje gång jag hade utmanat mig själv kom jag därifrån med en kick som heter duga. Utmaningar är bra!

Därför sökte jag mig ett nytt jobb. Tog mig lite vatten över huvudet och sökte servitörstjänst. Vad jag menar med vatten över huvudet är att den enda erfarenhet jag har av servering kom på Birka Paradise där jag jobbade som servitör i cirka ett år. Jag kunde ingenting om servering före. När jag blev tillfrågad om jag ville pröva på att servera var jag återigen rädd. Livrädd. Hur gör man när man öppnar en vinflaska "fint"? Hade ingen aning. Jag kände mig såå borta. En riktig lantlolla. Jag började som bufféservitör (plocka smutsiga tallrikar, gick helt okej) och avancerade så småningom till a la carte-servitör. Livrädd igen. Kände att jag kommer att göra bort mig totalt, jag kan väl inte servera "fint"? Jag hade världens bästa lärare som tvingade mig att bära sex förrättstallrikar, lärde jag mig inte det var det lika bra att ge upp menade hon. Så jag lärde mig. Nästa utmaning var att bära fyra stora, tunga och varma varmrättstallrikar. Lärde mig också det tillslut, hehe..

De arbetsplatser jag haft har gett mig så mycket. På båten var samarbete A och O. Vi fixade det tillsammans, vi var tvungna att acceptera varandras brister för vi satt bokstavligen i samma båt. Vi var tvungna att ro åt samma håll för att få det att fungera. På abc har det varit likadant. Vi har varit ett bra team, alla har hjälpts åt.

Åhåpps, skenade iväg här lite. Vad jag ville säga är att jag har så tusans bra feelins angående det nya jobbet. Igår var det mitt första skift (också mitt sista skift på abc) och jag utmanade mig själv åter en gång. Det gick finfint.

Jag och min son var ute på finprommis här på morgonsidan. Tänkte oss lite sol och lek som destination för vår prommis. Styrde stegen mot camping. Vattnet glittrade vackert, vinden låg relativt stilla. Perfekt, tänkte vi. Jag parkerade vagnen, lyfte upp sonen, lät honom springa, satte mig ner på bänken, lyfte huvudet mot solen, såg ner på marken och såg.... KAKKA. Så jäkla mycket kakka. I samma ögonblick som jag ser kakka så ser jag också att min son lyfter handen mot munnen för att äta något. Sand. Sand med kakka. Det var alltså övermycket fågelskit över allt. Inte små söta som måsarna lägger utan lite (underdrift) större kaliber. Gåsskit, I suppose. Måste googla. Äckligt var det iallafall. Hoppas stranden städas snart så att vi kan börja picnicka. Lämnade blott ett äckligt minne från dagens utfärd.

Minuterna innan vi såg förödelsen........